Dagen hasade förbi som alla andra
Unken, haltande
Långt borta, lukten av vad som kunde ha varit, men aldrig var riktigt nära att hända
Och fukten
Om och om igen med varje repris reinkarnerad som förut
Från ögonvrån via kinden till läpparna och vidare
En viskning, kanske ett muttrande eller till och med en liten liten jordbävning
Men aldrig tillräckligt starka kramper i tungan för större bokstäver
Bara en blöt ordbok på dagbrottets botten
Hur länge nu?
Kilen hamras djupare för varje slag, precis som då
Fast i det som blev kvar
Han älskar
Adressändring tack
Jag kan inte läsa något som stavas annorlunda än mitt namn
Hejdå som om man bara ska till jobbet
Min soffa din tv vems dubbelsäng?
Byråkrat i munnen men händerna som packar hoppas hoppas
Tårar? Nej. Förlåt? Nej. Vi ses? Nej.
Försök att inte försöka titta ut genom fönstret
Och se figuren upplösas i motljus
Så avgudad så många gånger med kläder och utan
Lossnar
Allt utom kött och blod avdunstar
Undantaget något som kan misstas för en del av hjärnan
Den avdelning som bestämmer
Tänd ljus / släck ljus
Stig upp idag också
Handla mat
Tugga i brist på intravenös tillförsel
Drick enbart vid glädjeyttring
Försök sova och
Tänk aldrig någonsin
Utan snaran som heter kärlek skulle falluckan inte märkas
Följande dag efter månader av tjäle rodnar stjärnorna igen
Skuggor springer iväg skrattande
Jag med
0